Holding out

    Var på mitt första BodyPump-pass igår. Vågade mig dit själv men tog nästan ett skutt av lycka då jag såg att Linda var där med sin Anders, och tack och lov för att dom var där, annars hade jag nog stått där som ett fån. Alla, precis alla (till och med en kvinna på passet jag aldrig träffat förr) har sagt åt mig att det här med att gå på toaletten kommer vara förenat med smärta de närmsta dagarna på grund av träningsvärken och jag har mest bara tänkt att dom kanske driver lite med mig....det gjorde dom inte.
Sedan har ALLA sagt att träningsvärken är som värst 2 dagar efter träningstillfället och det enda jag kan tänka på är att blir det värre än vad det redan är så kommer jag troligtvis att behöva rullstol och personlig assistent.
    Efter en ganska sömnlös natt då Meja känt sig tvungen att göra sin röst hörd alldeles för högt och för mkt så klev jag upp i morse till ungefär 4 meter ny klibbsnö som lagt sig över hela gården. Eftersom jag gick omkring med oerhörda smärtor så tänkte jag att det blir bilen till dagis. Kör fast på uppfarten och blir lite deprimerad. Tack och lov kom grannfrun Isabelle och knuffade loss bilen och föreslog att det kanske var bättre att plocka fram vagnen och gå tillsammans med dem. Good Call!
    Dagen har mest bestått av att jag gått omkring på ett sätt som säkert får folk att fundera på om jag bajsat på mig, skottning i stekande sol, bråk med Dennis och en djup önskan om att klockan skall gå fort så ungarna snart ligger och sover så jag kan andas. Den värsta av dem just nu är Meja. Går inte att sätta ifrån sig henne en minut utan att det blir ett jäkla liv på henne. Dagar som denna HATAR jag att vara gift med en lastbilschaufför.
    Men när klockan är 18:30 ska Benjis kompis gå hem, han ska göra klart sina läxor och alla barn ska få kvällsfika. Meja ska i säng först, sedan Dennis ganska omgående efter jag fått lillsirenen att somna. benji är ju ganska lättsam att "lägga" för natten. Han kan på sin höjd gnälla lite om att han vill läsa längre än vad han får.
    I morgon eftermiddag kommer Oscar hit och hänger med oss ett tag, jag hoppas den värsta träningsvärken gått över by then annars MÅSTE nån vänlig själ donera STARKA värktabletter (gärna sådana som man blir lite rolig på) för det är ju det bästa som finns när man är barnvakt. ;)

Näe, nu grin hon igen. ciao