Alltid när jag har plockat undan disken, torkat bord och bänkar, stökat bort alla leksaker, sopat golven, hängt tvätt, stoppat in tvätt osv så känner jag mig så jävla duktig. Jag tänker och säger att jag städar fast det jag i själva verket gör är att sysselsätta mig med vardagssysslor som majoriteten av befolkningen gör varje dag. För mig som trots allt är 25+ och har bott hem ifrån sedan jag var 18 är detta med att få in en bra vardagsrutin på den såkallade städningen en pågående utvecklingsfas. Frågan är om jag någonsin kommer att få in det som en rutin där jag knappt tänker på att jag gör det eller rättare sagt inte tänker på hur jobbigt det är att måsta göra det varje dag? Mamma, varför städade du alltid upp efter mig? Och varför kan du inte komma och städa hos mig varje dag nuförtiden utan att klaga och göra sådant väsen av det?
Hur lätt tror ni det är att lära kidsen att städa och plocka undan efter sig så att dom slipper bli så LAT som jag är på den fronten när dom varje dag ser först och främst hur SUR jag är när jag städar eller hur dåliga vi vuxna är på att hålla efter oss. SUCK!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar