I helgen som var velade jag jävlar in i det sista om jag skulle följa med Helena och co ner till Sandviken för att gå på Rockklassiker live med bland annat Scorpions, SKUNK ANANSIE, Badmouth, Dalton och Sator. Helena hade nämligen suttit på en extra biljett ganska länge och varit på mig ett bra tag om om att jag borde följa med. Ju mer hon tjatade ju mindre sugen blev jag, som med allt. När ungarna tjatar ju minder framgångar har dom hos mig, ju mer maken tjatar ju mindre får han osv......Ja, hur som helst då jag bad henne sluta tjata och efter det att jag sa NEJ, jag måste prioritera andra grejer just nu osv osv så blev jag helt plötsligt väldigt sugen på att åka. Så nästan halvtio kvällen innan det var dags så tog jag beslutet att fara.
And it was fun, kände mig som Hanna, 17 bast igen. Även fast jag tappade bort alla jag kände på stället lyckades jag ändå roa mig på nåt vis. Jag hittade en krukväxt som höll mig sällskap (enda hem till Umeå), Skunk Anansie var bra men tyvärr så är minnena av Scorpionskonserten lite väl luddiga.
Nästa helg är det Refused och det kommer nog slå allt. Jag har så jävla höga förväntningar på denna konsert att allt annat bleknar i jämförelse! Refused har aldrig gjort mig besviken förr så mina förväntningar är rimliga.
En annan sak som kommit ur denna awesome helg är att jag fått tillbaka träningslusten. Har till och med sedan i igår lyckats vara nästan sockerfri och hunnit med ett träningspass på gymmet. Ska dit efter jag lämnat kidsen på dagis och innan jobbet idag. Det enda som suger i detta sammanhang är att jag låtit kroppen förfalla så pass att allt jag byggt upp tidigare raserats och jag måste börja om från skratch. Men, ja kör ba. Längtar till löpbandet och längtar efter att få bli stark. Bäckenet är lika snett som i våras men så länge jag gör mina övningar så borde det re ut sig!
Energin är på topp. Det är bara att njuta medans man kan!
Njuuuut bara!
