När jag pratade med min mamma här om dagen så berättade hon att pga av vissa mindre bra saker jag gjorde som tonåring skämms hon för än idag då hon möter vissa människor som är väl insatta i de dumheter jag höll på med. Det enda jag kan säga om den saken är att jag är ledsen och att jag på den tiden inte var mogen att till fullo förstå allvaret i konskvenserna för de saker jag sysslade med. Jag såg bara konsekvenserna för mig om jag åkte fast med de dumheter jag gjorde, jag förstod aldrig att det kunde såra vissa människor som jag gjorde det mot och jag förstod inte att det 10-15 år senare fortfarande skulle drabba min mamma.
Jag har gått vidare och förlåtit mig själv, de flesta av de människor jag visat min sämre sida för har förlåtit mig och vissa av dem umgås jag nästan dagligen med i dagsläget.
Idag är jag ju typ vuxen och tanken är väl att man skall tänka både en och två gånger innan man tar vissa beslut. Som vuxen måste man ofta ta väldigt stora och livsförändrande beslut. Man måste väga fördelarna mot nackdelarna och man måste ta hänsyn till sin omgivning.
Just nu önskar jag att jag får gå tillbaka till tonåren och veta det jag vet idag och helt enkelt bara vara nöjd med vetskapen om att livet som tonåring faktisk kan vara så mkt lättare än vad man faktiskt tyckte på den tiden.
Iallafall, nu ska jag ta mitt ansvar som mamma och lägga ikull Dennis som inte varit på strålande humör idag. Dessutom har han fått vara uppe en timma senare så man kan ju alltid hoppas att han sover en timma längre i morgon, fast viär bortskämmda på den fronten hur som helst då vi får sova till klockan är närmare 09:00 varje morgon, ibland till och med längre.
jag hoppas verkligen inte att min mamma skäms över mig, därmot tror jag de flesta mammor har nå slags dåligt samvete och tycker de borde gjort si eller så. Jag kan förstå att din mamma skämdes DÅ men nu är NU, du är vuxen och har gått vidare och det tror jag andra människor åxå gjort...tankarna sitter enbart hos henne och egentligen ska man inte skämmas över något annat än sig själv. Nä, ha inte dåkligt samvete över det. Visst, vi har alla sårat människor under årens lopp men är det värt att tänka på det nu. Nu är det ju inte så. Gå vidare säger jag bara.
SvaraRadera