Dennis vs HinHåle

            

Det Dennis har börjat ägna sig åt på senare dagar är inget annat än ren skär jävulsk tortyr. Han ska inte sova och ska han mot all förmodan sova ska han inte göra det i sin säng. Han absoluta favoritord är "Nej" ialla dess former. Allt från ett gnälligt "näÄ" til ett glatt rakt "Nej". Han lyssnar inte på ett ord man säger, han kan själv inte ta ett nej. Alla "Anna Walhgren" försök är förgäves, alla hot, mutor och undanmanövringar går honom helt förbi. Allt är hans inget är någon annans. Det är han som är chef.
    Idag tänkte jag att vi skulle promenera till mamma så vi kunde få med oss en spark från henne. Det gick ju bra i ungefär 50 meter. Han började vägra gå och han skulle sitta på mina axlar. Jag lyckades få honom att gå till "Ali`s" sedan fick sitta på mina axlar ända fram till Redargränd för då ville han gå själv. Trodde jag. Det visade sig att han hellre ville sitta i snödrivorna, helst där hundar kissat. När han var färdig medsnödrivorna ville han sitta mitt i vägen. Jag försökte verkligen med allt. Jag tog han leksaksbil och gick iväg och skrek "hej då" och vinkade allt vad jag kunde. Men det går ju inte att gå allt för långt bort från pojken då det faktiskt kan komma bilar och Dennis har ungefär lika mkt trafikvett som en jack russel terrier valp- vilket vill säga inget. När Dennis såg att jag vände tillbaka för att hämta honom satte han av i full kareta i motsatt riktning och MITT I VÄGEN. Såklart kom det bilar, men som tur va så körde de väldigt försiktigt. När jag just hann i kapp Dennis flög jag som en vante och landade med ryggen före på backen så luften for ur mig, jag landade så klart mitt i gatan jag oxå. Där låg jag ett tag och trodde att jag brutit ungefär allt. Jag tänkte bara på hur många som tittade på mig och varför i helvette ingen hjälpte mig, jag kunde ju ha blivit förlamad. Tog mig till slut upp då jag fortfarande var tvungen att fånga in Dennis som inte brydde sig så mkt om att jag var halvdöd, näe han fortsatte springa. Till slut fick jag tag på honom, knuffade in honom i en snödriva, grinade och ringde mamma och sa att det bara var att komma och hämta ungjävulen med sparken PRONTO. Under tiden försökte Dennis dra ut i gatan igen men jag knuffade hela tiden in honom i snödrivorna så han inte skulle smita. Vid något tillfälle tror jag att jag drog honom efter backen i foten.....han skrattade bara medan jag grinade.
    Väl hemma hos mamma blev ungen lite lugnare medan jag blev mer och mer invalidiserad. Svanskotan, högra skinka och armbågen är antagligen bruten.
    Hemmåt gick det bättre då vi fick en spark av mamma.
    Hemma fortsatte Dennis att förgylla min vardag med sitt fantastiska humör.
    Jag höll dock god min nästan hela kvällen. Framför allt för att jag var helt slut i huvudet och i kroppen.
    Mamma kom och hälsade på en sväng mest bara för att se så att jag levde, eller att Dennis fortfarande levde. Det var skönt för hon hade en ganska lugnande inverkan på Dennis iallafall. Sedan kom min stora, snälla änglalika gosse Benji hem.
    Dennis vägrade lägga sig, han var helt hysterisk, och nu förtiden kan han ju ta sig ur spjälsängen inom loppet av 20 sekunder så jag kände verkligen hur lusten till ett liv sakta rann ur mig. Tillslut fick jag honom att vilja sova, men i min säng. Jag ser inte ljust på framtiden om han har tänkt göra det här till en vana, det är en sak som är säker.
    Jag och Benji satte oss och tittade på alla avsnitt i julkalendern då lugnet lagt sig. Det var mysigt.

Jag får be så hemsk mkt om ursäkt för det här långa ganska tråkiga inlägg om Dennis, men den senaste tiden med Dennis har varit en riktig pärs och det krävs att jag dokumenterar detta för framtida bruk som exempelvis de gånger då jag får för mig att skaffa fler barn omg så är det bara att ta upp detta inlägg och inse att det kanske inte är så jävla smart just nu.
    Näe, tur de e jobb i morgon, det ska bli så jävla skönt.
    Nu ska jag lägga mig, så tack och GODNATT