Day 08 – A moment



Hela veckan har jag tänkt  och väntat på denna dag. Den 24 november. Ändå när jag vaknade i morse så hade jag glömt innebörden av den. Fast humöret har svängt. Har haft en gnagande oro inom mig, inte bara då det gäller jobbgrejen. Eller så är det så att jobbgrejen blivit förvärrat av det man gått omkring och haft i tankarna den senaste veckan.
    Så plötsligt kom jag att tänka på den där dagen då Micke ringer mig och säger: "Erik är död", och då kommer jag ihåg det jag förträng under dagen, att i dag är det 1 år sedan Erik dog.
   Jag blir helt lam i huvudet då jag tänker på det. Det känns som det aldrig hänt. Jag har låtsats att han lever. Ibland har jag drömt om honom, det är dock längesedan  nu, men jag önskar jag fick träffa honom oftare i mina drömmar.
Jag saknar det vi hade då vi hade det. Jag sörjer att saker blev som det blev. Jag ångrar att jag aldrig tog mig tid att hälsa på dig. Men jag tänker på dig och ibland skattar jag åt minnen eller åt saker som jag vet att du och din vapendragare Micke skulle ha gått igång på. Ditt skratt och ditt leende finns alltid i mitt minne och det är jag så glad för.