lördag 27 november 2010

Blir ju aldrig som man tänkt sig

Jag vill oxå vara en sådan där som älskar julen, pyssel, bakning,´och allt som hör till.MEN DET GÖR JAG INTE. Stackars mina barn.
Jag måste vända det här på något sätt. Hur? Om jag försöker se det ur deras synvinkel kanske det blir lättare. Jag vet ju själv att julen var magisk när man var liten. man längtade och var alldeles varm inombords.
    Ja, redan nu nör jag sitter här och funderar så antar jag att det känns lättare att syssla med pyssel då jag tänker på hur roligt barnen kommer att tycka att det är.
    Jag och benji har just gjort ett pepparkakshus. Men jag glömde lätt bort varför vi gjorde det, det var knappas för min skull. det var för hans, och ändå så kunde jag inte låta bli att hålla på att lägga mig i hur saker och ting skulle bli gjort.
    Nästa gång han kommer till mig ska vi göra ett nytt hus och då ska han få bestämma och göra själv, jag ska bara hjälpa honom om han ber om det. Jag älskar Benji så, han är så fin och han har verkligen den där förväntansfulla ´barnsliga ivern som jag önskar jag hade. Kanske därför jag ibland kan bli så irriterad på honom och be honom att skärpa sig då jag tycker ivern blir lite för mkt...jag är avundsjuk på honom helt enkelt. Hmpf...avundsjuk på mitt eget barn, hur tokigt är inte det.?
    Nä, nu ska jag gå upp och läsa för proffesor Benji.

God Night

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar