Samtalsmetodik

"When we were young..."

Har suttit och sneglat på en bild på mig och Benji då han var liten. Gud vad jag kan sakna den tiden då det bara var jag och han. Då vi dansade i vardagsrummet till all möjlig bra musik. På tal om musik och Benji, nu så här efter melodifestivalen som han tydligen suttit uppe och sett tilölsammans med sin far så är han helt såld på Eric Saade.  "Eric Saade Ääääger" säger han. Jag som inte riktigt håller med utan gärna vill att han ska bli influerad av min musiksmak började genast spela upp Rammstein, Turbonegro och Nirvana. Han nappade icket utan hävdade fortfarande att Saade minnsan ägde. Jag ska köpa pojken en mp3 och tanka den full med bra musik och stoppa den i öronen på natten då han sover. Börjar han inte av egen fri vilja gilla det jag gillar så måste ju ändå lite hjärntvättning vara legitimt, det handlar ju trots allt om hela hans framtida identitet........


Har börjat läsa psykiatrikursen. Den är intressant. Helt plötsligt har man förståelse för hur alla psykologer, kuratorer och diverse socialarbetare man haft att göra med under de struliga tonåren fungerar. Varför de alla följer samma mall då man talar till dem. Många gånger har jag känt att det är opersonligt, att de har läst sig till yrket och inte alls vet vad de pratar om. Många gånger hade jag velat höra just den där biten om deras egna erfarenheter. Nu har jag oxå förståelse för att vissa psykologer inte alls hade känslan och initiuonen som det står i böckerna att man ska försöka ha,utan många snöade in på saker som för mig var helt oviktiga och som inte stämde allsöverens med den bildöver varför jag mådde dåligt just då. Jag förstår varför man måste gå efter en viss samtalsmetodik då man i sitt yrke talar med människor som mår dåligt, men jag står fortfarande fast vid att att en person gärna har egna erfarenheter beroende på vilken målgrupp de arbetar med.