Gravid ändå ut i fingerspetsarna

Just nu befinner jag mig något sorts läge där jag helst av allt bara vill att tiden skall flyga förbi, bland annat för att jag längtar efter att få träffa vem det är som bor i mig just nu och dels för att jag vill ha tillbaka min kropp för mig själv. Samtidigt är det så himla mkt som måste göras här hemma innan junior kommer så den tiden som är borde man hålla hårt fast vid.            
Just nu är jag trött och konstant hungrig. Händerna, fötterna och hela jag är som en svullen ballong. Fogarna spökar, humöret svänger fort, bebisen försöker bryta sig ut genom magen och jag vaknar varje gång jag ska försöka vända mig på natten, antingen för att jag är lika smidig som en strandad val eller för att fogarna skriker av smärta ELLER för att jag måste kissa för 6 gången samma natt. Det är en dans på rosor att vara gravid, eller som en rosaskimmrande dröm där man far omkring på fluffiga moln som smakar sockervadd.                    
Jag ska inte klaga, jag har ju trots allt tur som inte är en kvinna i Kamerun och fått mina bröst bortbrända så att jag förhoppningsvis slipper bli våldtagen av männen.  Jämfört med det så är det nog ingen big deal att vara på smällen. Och jag kommer att kunna amma mitt barn till skillnad från kvinnorna med bortbrända bröst.