Njut bara!

 

 



I helgen som var velade jag jävlar in i det sista om jag skulle följa med Helena och co ner till Sandviken för att gå på Rockklassiker live med bland annat Scorpions, SKUNK ANANSIE, Badmouth, Dalton och Sator. Helena hade nämligen suttit på en extra biljett ganska länge och varit på mig ett bra tag om om att jag borde följa med. Ju mer hon tjatade ju mindre sugen blev jag, som med allt. När ungarna tjatar ju minder framgångar har dom hos mig, ju mer maken tjatar ju mindre får han osv......
    Ja, hur som helst då jag bad henne sluta tjata och efter det att jag sa NEJ, jag måste prioritera andra grejer just nu osv osv så blev jag helt plötsligt väldigt sugen på att åka. Så nästan halvtio kvällen innan det var dags så tog jag beslutet att fara.
    And it was fun, kände mig som Hanna, 17 bast igen. Även fast jag tappade bort alla jag kände på stället lyckades jag ändå roa mig på nåt vis. Jag hittade en krukväxt som höll mig sällskap (enda hem till Umeå), Skunk Anansie var bra men tyvärr så är minnena av Scorpionskonserten lite väl luddiga.

    Nästa helg är det Refused och det kommer nog slå allt. Jag har så jävla höga förväntningar på denna konsert att allt annat bleknar i jämförelse! Refused har aldrig gjort mig besviken förr så mina förväntningar är rimliga.

 



    En annan sak som kommit ur denna awesome helg är att jag fått tillbaka träningslusten. Har till och med sedan i igår lyckats vara nästan sockerfri och hunnit med ett träningspass på gymmet. Ska dit efter jag lämnat kidsen på dagis och innan jobbet idag. Det enda som suger i detta sammanhang är att jag låtit kroppen förfalla så pass att allt jag byggt upp tidigare raserats och jag måste börja om från skratch. Men, ja kör ba. Längtar till löpbandet och längtar efter att få bli stark. Bäckenet är lika snett som i våras men så länge jag gör mina övningar så borde det re ut sig!

Energin är på topp. Det är bara att njuta medans man kan!

Njuuuut bara!

Friends

    Jag måste bara skryta över mina vänner. På nåt konstigt höger har jag faktiskt lyckats hitta några av de bästa människorna i världen till vänner.
    Några av dem har jag känt sedan barnsben, några sedan tonårstiden och en del har man funnit i mer vuxen ålder. Jag brukar ofta stanna upp och fundera hur i helvete det är möjligt att just JAG (som är lite utav ett as) kunnat få så fantastiska vänner.
    Dom passar mina barn, dom lyssnar på mina bekymmer, deras dörrar är alltid öppna, det svarar alltid så jag ringer, de ger mig råd i alla lägen..... de ger så mkt av sig själva till fördel för mig, och jag vet inte vad jag ger tillbak. Jag kan inte förstå vad de ser hos mig.
    Kanske är det för att de vet att jag är lojal, mot mina riktiga vänner som jag har värde i är jag lojal till döden, eller tills de gör bort sig. ;) Kanske är det som är grejen, de är rädda för att inte vara vän med mig, de kanske hellre står ut med mig än att råka ut för mig....

    Det där lät ju jävligt bittert, men jag tycker tycker faktiskt i regel om mig själv....och det är väl egentligen bara att inse att jag fick det bäst. Jag borde inte fundera så mkt på varföör jag fick det bäst utan bara njuta av det så länge det varar.

God natt

Egentid

    Ingen kan egentligen förstå innebörden av egentid förrän man fått barn. Helst flera barn.
    För mig är egentid att få skita ifred. Drömmen om att kunna sitta på kloa utan en unge som helt vilt står och rycker i handtaget, skriker och frågar vad jag gör. "Bajsar du mamma?!. Eller slippa att lillan bryter ihop i tårar så fort jag stänger dörren om mig för att hon vill oxå vara med. Jag har akut-bajsat de senaste 4½ åren.
    Sedan är det inte bara egen egentid man vill ha, man vill ha egentid med maken oxå. Sist jag och maken gjorde något tillsammans utan barn var i början av sommaren, jag börjar bli desperat efter lite romantik.
    Sedan egentid med barnen var för sig, det händer nästan aldrig det heller.
    Det värsta är att då man väl ordnat till sig med lite egentid på ett eller annat sätt går man omkring med en konstant klump i magen. Man får dåligt samvete för att man inte är med barnen, eller så känns det så främmande att vara själv så man inte riktigt vet vad man ska göra. Är man med det ena barnet får man dåligt samvete över att man inte är med de andra barnen. Är man med maken får man dåligt samvete över att man lämnat barnen hos nån annan.
    Att be om barnvakt är faktiskt svårare än man kan tro, man vill inte vara till besvär. Man vill inte att andra ska tycka att ens barn är jobbiga, men i självaverket är barnen i regel MYCKET mer tillmötesgående mot andra så fort vi föräldrar inte är närvarande.
    Samtidigt som jag kan tycka att vardagslivet är jobbigt och frustrerande,att jag jämt är trött och lat, att jag suger som mamma så kan jag inte ens föreställa mig ett annat liv. Att inse det ger mig en sådan tillfredställelse och ett lugn att mitt självförtroende som mamma ökar. Det är något jag måste påminna mig om de dagar då allt är kaos, då barnen bråkar, då man inte sovit många timmar på natten och man bara längtar tills klockan är läggdags. Då då det känns som jobbigast skall jag stanna upp och titta på mina små ligister och komma ihåg att ett liv utan dem är inte värt ett jota.
    Det där med egentid får jag väl när ungarna flyttat hemifrån, det kommer bara svisch så är den dagen här, och då kommer jag säkerligen att hänga ungarna i hasorna och förbanna dem för att de aldrig har tid för mig.
   
   

Barnuppfostran

Nu är alla mina barn placerad inom barnomsorgen här i Holmsund. Det känns bra. Meja var minst lika enkel att inskola på dagis som Dennis var. Alltså dom struntade fullständigt vidare jag var närvarande eller inte.  Jag tror stenhårt på att det har att göra med min fantastiska barnuppfostran att göra. Vill ni lära er hur man bäst ser till att sina barn blir enkla att ha på dagis så kan jag ge er några tips.

    1. Ignorera dom så mkt som möjligt på dagarna vilket innefattar följande steg
- Lek och sjung för allt i världen INTE med dem för mkt utan släpa hellre med dem runt till dina kompisar så att du inte behöver ta så mkt ansvar för dom utan dumpa över ansvaret på kompisarna så att du  "vänjer" dem med andra vuxna människor redan tidigt i deras liv. Deras hunger efter jämlikar (andra barn)kommer då  vara så stor tills dess de börjar på dagis så att de kommer inte kunna få nog av dem de första 3 åren på dagis.´
- Bär inte omkring på dem hemma, även om de skriker, gråter och sträcker upp armarna och tittar på en med sina stora tårfyllda ögon. Nä, kväv då den där mammainstinken som säger att du måste skydda ditt barn. Tänk då istället på den dagen dagisinskolningen närmar sig och hur mkt bättre det kommer att gå om du redan lärt dem att vara "självständiga".
    2.Ge dem äcklig mat, helst köpt barnmat, vill du vara riktigt säker på att barnet kommer att äta bra på dagis se till att laga egen mat då och då oxå, jag kan bistå med en hel del fungerande recept som åker ut ur munnen minst lika fort som det åker in. Det kan finnas en viss risk att barnet blir undernärt om man följer recepten, men tänk då hur bra dom kommer trivas på dagis sedan. Man får väga fördelar mot nackdelar.......
    3. Se till att hålla dem inomhus så mkt som möjligt det första året så att när de väl börjar på dagis blir alldeles hänförda och ogrundligt nyfikna på alla finesser naturen utomhus har att erbjuda. Tänk, vind, sand, gräs, jord, sten, träd, löv, gungor, regn. En helt ny värld öppnas för dem, dom kommer inte ha tid att fundera på var du är eller på att vara ledsen överhuvudtaget när det finns så mkt nytt att upptäcka.


Ja det var tre av de viktigaste tipsen, vill ni lära er mer om hur man bäst uppfostrar barn till att bli så enkla att ha och göra med som möjligt så får ni köpa min bok för 599:- plus moms,  som nu finns hos väl utvalda återförsäljare runt om i världen.



Eller så ska ni ta allt jag just skrev med en stor nypa salt.

My instadays

Vi har fiskat, badat , lekt affär, tittat på lastbilar, hälsat på folk, varit på busplaneten, tränat, jobbat och chillat!

My week at Instagram

Bildregn utav bara hvete. Men en bild säger ju mer än tusen ord, så dagens blogg-inlägg är ju mer eller mindre en kortare bok!

Sliten så att säga!

    Anna fyllde ett år närmare det oundvikliga i tisdags och det firade vi med att käka sushi och cakepops och dricka massor av alkoholhaltiga drycker. Någon gång unde kvällen så ställde vi in oss i "fjortisläge" och vet ni vad.....det var roligt. Det var jätte roligt tills jag vaknade dagen efter med två högljudda och påträngande barn och en make som tyckte att jag fick skylla mig själv för att jag var bakis.....jag skyller på Anna.
    Maken tvingade med mig till att fiska i Obbola. Så medan han fiskade försökte jag pussla ihop en hel del dimmiga och ännu fler svarta bitar från tisdagskvällen. Minnesluckor mina vänner är aldrig ett bra tecken och en orsak till legetim ångest. Mina minnesluckor skyller jag på tequilan, och Anna.
    Det här med att ligga i soffan och titta på film, dricka colacola och käka pizza en standard bakisdag är ju tydligen bara att glömma när man har barn och allt vad det innebär. Men jag fick mig en pizza och massa colacola tillslut!

My Life at Instagram!

Älskar Instagram! Här är lite vad vi gjort senaste veckan!

Sommar kanske?!

Det börjar likna sommar ute. Barnen har sommarlov och det är mkt utelek.
Själv hänger jag mest i trädgården och försöker styra upp så det ser någorlunda okej ut men tyvärr blir det bara värre och värre då jag startar upp ett projekt på ett ställe för att sedan när jag blir less startar jag upp ett projekt på ett annat ställe. Vi är whitetrash-delux, och det syns.
Inget festivalande blev det heller då motgång efter motgång kom på kust den fronten. Tillslut gav jag upp både peppen och hoppet på Getaway-festivalen.
Det får bli ännu en fattigsommar på den ekonomiska fronten, tur kidsen nöjer sig med mkt bad, glass och kompislek.

Kyligt läge

    Ja, fy vilken kylig vår det här är på mer än ett sätt.
    I helgen har jag tillbringat stor del av min tid i stan tillsammans med goda vänner. På fredagkväll efter att Danne kommit hem så for jag och Meja till Anna för att vara lite kreativa och pyssla med lite batik. Det var roligt och alltid trevligt när man är med de där tjejorna,.
    Lördagen spenderades i Helenas  soffa helt utslagen. Tog igen en del sömn jag gått miste om den senaste månaden. På kvällen blev vi bjudna på supergo grillmiddag hos Erika och Daniel. Även då var jag som en zombie men njöt ändå av sällskapet.
    I dag har jag umgåtts med mamma och sedan Janne hennes mamma och lilla Martin.
I morgon börjar alvaret igen, då blir det inget mer gofika eller onyttigheter, och jag ska försöka ge mig på lite lightträning.
    Benji är hemma i veckan oxå, blir mkt mer bråk då han är hemma, eller det är Dennis som blir mer bråkig tyvärr. Ska se om vi kan försöka styra upp en bra vecka trots det.
    På tisdag skall jag på nån form av information på Storsjö om hur man på bästa sätt skall försöka förmå sina ungdomar att inte testa droger.  Kan bli intressant och jag hoppas att det är nåt vettig de har attt komma med.

Firat

Hej. Uppdateringarna blir lite sporadiska just nu. Är fortfarande sjuk vilket innebär att jag mest tycker jävligt synd om mig själv. Höften gör fortfarande ont och det här med träning och normal kost känns jävligt långt bort!
Idag har jag dock lyckats ta tag i mig själv och diverse ungar och träffat upp några av mina allra bästa vänner för att fira första maj. Det var väl behövt och humöret ligger faktiskt på topp just nu, vilket det egentligen kanske INTE borde göra med tanke på hur krasslig jag och har varit i nu över 3 veckor och för att jag i helgen tagit ett stort livsförändrande beslut som förhoppningsvis kommer göra livet lite lyckligare även fast det, trots det, är ett ruskigt sorgligt beslut på sitt sätt. Vad det handlar om kommer jag uppdatera om senare i framtiden.
Just för tillfället är jag oxå glad över våren som ÄNTLIGEN fått fäste. Jag längtar oxå tills jag är pigg nog att ta tag i träningen och att jag förhoppningsvis får jobb till hösten'

Kram på er

Jag blir så arg att jag nästan kräks!

Läser i VK om att kommunen återigen vill kasta ut flera hundratusentals kr av våra kulturpengar på ännu en statyjävul.....en jävla klädnypa. Alltså hur i HELVETE kan vi bara sitta och se på när de mer eller mindre kastar pengar i sjön som skulle kunna gått till så många andra saker i Umeå`s kulturliv... Kultur är väl så mkt mer än statyer eller? Jag blir bara så jävla upprörd och jag ska fan gå dit och demonstrera som en galning, eller matstrejka (öööh) tills de lägger pengarna på att lyfta fram nåt helt annat ur kulturperspektiv i Umeå.
    ELLER, är det så att det här är nåt bra? Finns det nåt om den här statyjävulen som gör det värt att kasta ut över 600.000 kr? Går pengarna till nåt bra då allt e betalt och klart? Berätta gärna om det är någon som vet? För jag kan helt enkelt inte acceptera att de faktiskt helt enkelt bara köper en statyjävul för över 600.000 och kallar det en bra kultrusatsning.
    Sedan att påstå att gubbjävulstatyn som står inne i stan är folkkär är ju bara rent jävla skit snack. Jag hatar den.... hade den kostat 5000 kr kanskej ag inte orkat bry mig, men den "Standning Man" kostar alltså 890.000 kr. Efter som jag vet det mår jag illa varje gång jag ser honom.

Survived!

Förstår inte varför jag inte fick sovmorgon i morse. Jobbat på jobbet och fortsatte jobba då jag kom hem. Sedan blev jag väl övertrött eftersom jag inte kunde somna på kvällen.
Det gick trots allt ganska bra att jobba igår trots att ögonen lyste röda.

Att inte orka när man måste orka!

Fy fan, vilken vecka. Jag borde egentligen ringt och sagt att jag inte kan jobba i helgen så jag fick passa på att vila ut ordentligt nu då Danne är hemma. Är inte alls på topp, fortfarande lock för öronen, hosta, ögoninflammation i båda ögonen numer.
    Har inte kunnat sova så bra i natt. Hostmedicinen gör att jag får konstiga drömmar och att det känns som att man halvsover hela natten. Meja har vaknat en massa gånger på det. Gnäll, gnäll och åter gnäll.
    Såg "Insidious" igår och den var ju totalt jävla värdelös, lite lovande i början men den spårade ut helt och hållet mot slutet, jag är SÅ besviken. Jag vill ju bli rädd av en film någongång.

    Nä hörrni mina vänner, nu ska jag hinka i mig massa kaffae och hoppas att det gör susen och hoppas på att min arbetsdag trots att jag täänker att den ska bli lugn samtidigt skall gå väldans fort.

Peac out //// Two Eye Red!

Att ha bröllopsdag då man är döende och det stormar!

Danne åker bräda!

   
Vi har spenderar hela påsken i fjällen tillsammans med Fam.Hallèn. Det har varit riktigt härligt med strålande sol  och relativt lugna dagar.
Enda riktigt jobbiga var att först fick Dennis ögoninflammation och feber, vilket iofs var snabbt övergående, men sedan fick Meja oxå ögoninflammation som fortfarande sitter i. Sista dagen fick jag en släng av öroninflammation, halsont och hosta som jag nu på min och Daniels tredje bröllopsdag kan krydda lite xktra med ögoninflammation i vänster öga. Jag som ville göra nåt mysigt, för en gångskull, med tanke på att tidigare bröllopsdagar spenderats typ i soffan med en pizza och hyrfilm. Inte för att det bör underskattas.
    Den bästa bröllopsgåvan jag skulle kunna tänka mig idag är att Daniel kommer hem MYCKET tidigare från jobbet och avlastar mig från barnen, och då framförallt från han som fick smeknamnet "LillSatan" under påskhelgen. Smeknamnet fick han inte för att han betedde sig speciellt illa, det hade nog mest med hans läten att göra....ni kanske minns tidigare referenser till filmen "Exorsisten". Men med tanke på Daniels höga arbetsmoral (som är jättebra att ha) så kommer han troligtvis inte att prioritera sin sjuka fru på deras bröllopsdag....
    Den som däremot av nån anledning var en riktig "PITA" (Pain In The As) i fjällen var Benji. Han gjorde aldrig som man sa, han var uppkäftig och ruskigt dryg, och inte bara mot mig. Han var dessutom oförskämd och otacksam. Nu kanske övriga deltagare under påskhelgen skulle tycka att jag överdriver när jag skriver det där men faktum är att eftersom Benji oftast är en snäll kille som gör som man säger så blir det xktra påtagligt när han helt plötsligt bara vägar göra massa saker. Det är kanske så han fungerar då man eliminerar saker som tv/data-spel och filmer? Huvva!
    Nu ska snart iallafall en av världens bästa och mest omtänksamma grannfruar komma och hämta "Lill Satan" ett tag så han får leka med hennes pojkar. Dom är förövrigt oxå sjuka, men Isabelle är troligtvis inte döende som jag är.
    Vill bara passa på att ge lite creds till våra kids nu efter att jag gnällt ett tag på dem: Börjar med Dennis som brukar få mest "kritik" i den här bloggen, han skötte sig faktiskt över all förväntan. Jag hade ju som sagt föreställt mig renarama stresshelgen med honom. Det som värmde mest var då han lekte med Jessica och Jontes son William som bara är dryga året.
    Jeppe har varit otroligt hjälpsam och snäll, vilket han iofs brukar vara. Tänk att 15-årig grabb tar med sig sin pappas tjocka fru ut på skotertur och hela tiden ser till att jag hänger med och DESSUTOM lät mig köra den fränigare skotern.
    Benji han lärde sig lite olika kortspel ganska fort, och dessutom spederade han en hel dag ute i skogen med karlarna då de fällde träd och högg ved. Tänk att han har klarat sig utan tv-spel i 5 dagar.
    Meja har inte gjort mkt väsen av sig som vanligt. Hon har mest sovit, ätit, bajsat och lett mot alla.

   
   

    Känner mig trött i kropp och knopp och jävligt lätt irriterad dessutom. Vi ska nämligen fara till fjällen imorgon och trots att jag borde tänka "Aah, vad härligt och uppfriskade det kommer bli i fjällen" så känner jag mig mest bara stressad. Stressad över all packning till ALLA barnen som ska med. Det är trots allt fyra barn som ska plus jag och Danne. Jag hatar att packa. Jag slänger bara ner allt som jag kan tänka mig behövas och det blir i regel alltid för mkt.

    Tänker tillbaka på den påsken för 5 år sedan då jag och Daniel för första gången följde med till Fam.Hallén`s stuga i Grundfors. Då var det inga barn inblandade och man kunde ta det ganska piano. Andra året följde Benji och Jeppe med och Dennis låg i magen. Året därpå så var Dennis 9 månader och hade brännt sig på kaffe och vi hade bestämt oss för att gifta oss lite lätt när vi var där.

Nu har vi alltså ännu en unge med oss och jag är otroligt glad och tacksam för att Fam. Hallén faktiskt låter hela högen komma till deras hem i fjällen.

    Idag har jag och Meja varit på sjukhuset och gjort de sista i studien hon har varit med i. Allt gick fint och även om jag var ruskigt uttråkad så hade Meja det ganska bra med tanke på all uppmärksamhet hon fick. Anna var barnvakt under tiden och hon skall dessutom tillsammans med Helena passa kids i morgon då jag ska till vårdcentralen på Teg för att kolla upp varför min högra höft gör så förbaskat ont.

    På tal om höften, den förstör faktiskt ruskigt mkt för min träningsmotivation. Jag älskar att springa på löpbandet och det är döden för min höft. När jag tränar vill jag att det ska vara roligt och att jag ska kunna utmana mig själv. På löpbandet kan jag utmana mig själv men när det gäller att lyfta skrot går det sämre. Oh, well, det blir säkert bättre. Innan kvällens träning skall jag trycka i mig lite inflammationshämmande och springa ändå.