Egentid

    Ingen kan egentligen förstå innebörden av egentid förrän man fått barn. Helst flera barn.
    För mig är egentid att få skita ifred. Drömmen om att kunna sitta på kloa utan en unge som helt vilt står och rycker i handtaget, skriker och frågar vad jag gör. "Bajsar du mamma?!. Eller slippa att lillan bryter ihop i tårar så fort jag stänger dörren om mig för att hon vill oxå vara med. Jag har akut-bajsat de senaste 4½ åren.
    Sedan är det inte bara egen egentid man vill ha, man vill ha egentid med maken oxå. Sist jag och maken gjorde något tillsammans utan barn var i början av sommaren, jag börjar bli desperat efter lite romantik.
    Sedan egentid med barnen var för sig, det händer nästan aldrig det heller.
    Det värsta är att då man väl ordnat till sig med lite egentid på ett eller annat sätt går man omkring med en konstant klump i magen. Man får dåligt samvete för att man inte är med barnen, eller så känns det så främmande att vara själv så man inte riktigt vet vad man ska göra. Är man med det ena barnet får man dåligt samvete över att man inte är med de andra barnen. Är man med maken får man dåligt samvete över att man lämnat barnen hos nån annan.
    Att be om barnvakt är faktiskt svårare än man kan tro, man vill inte vara till besvär. Man vill inte att andra ska tycka att ens barn är jobbiga, men i självaverket är barnen i regel MYCKET mer tillmötesgående mot andra så fort vi föräldrar inte är närvarande.
    Samtidigt som jag kan tycka att vardagslivet är jobbigt och frustrerande,att jag jämt är trött och lat, att jag suger som mamma så kan jag inte ens föreställa mig ett annat liv. Att inse det ger mig en sådan tillfredställelse och ett lugn att mitt självförtroende som mamma ökar. Det är något jag måste påminna mig om de dagar då allt är kaos, då barnen bråkar, då man inte sovit många timmar på natten och man bara längtar tills klockan är läggdags. Då då det känns som jobbigast skall jag stanna upp och titta på mina små ligister och komma ihåg att ett liv utan dem är inte värt ett jota.
    Det där med egentid får jag väl när ungarna flyttat hemifrån, det kommer bara svisch så är den dagen här, och då kommer jag säkerligen att hänga ungarna i hasorna och förbanna dem för att de aldrig har tid för mig.