Sovmorgon

Igår kväll så släppte den värsta ångesten och det var så skönt. Jag har kunnat sova hela natten ändå fram till kl var 6.30, tror inte ens att jag varit och kissat.  

Jag och Benji är ensama i helgen då Danne tog Jeppe och Dennis till Kålaboda. Det är ganska skönt men samtidigt jobbigt och ovant att vara utan Dennis. Jag saknar honom så att det gör ont. Och att sova själv i sängen är oxå jävligt ovant sedan Daniel bytt jobb och sover hemma alla nätter. Snacka om att man är en vanemänniska. Så skulle jag verkligen behövt lite bärkraft här hemma då vi ska göra om lite i Benji rum.

Solen strålar och planerna än så länge är att olja in mig med sololja och hänga tvätt. Borde fortsätta röja hemma och förbereda inför minis ankomst men den mesta energi jag har går åt till att hålla humöret uppe just nu.  
  
Tack mina fina vänner som med stort tålamod lyssnar och bara finns där.       

Vattenloppor är ju ett jävla otyg.  Det kliar som satan och man ser ut som en vandrande prick. Tycker synd om Benji som är biten över hela kroppen, men det verkar inte bekomma honom speciellt mkt. 

Nä, nu ska jag upp och dricka lite nyponsoppa.

Härdar

Ännu en dag uthärdad.

Anna ringde och sa att det var läge att sola och bada på revet så efter ännu en ångestfylld morgon ryckte jag upp mig med mkt möda och stort besvär och for till holmsunds populära, lilla och undanskymda badplats ute i skogen. På vägen dit plockade vi upp en kompis till Benji. Det var hans villkor för att följa med. Väl på plats på Revet så insåg vi att halva holmsunds befolkning var där. Det var jätte jobbigt att fara dit och att vara där men trots allt ändå skönt att få tänka på annat än elände för ett tag och skönt att få Dennis lite sysselsatt. Självklart var det ju trevligt att få träffa Anna och Kerstin.
 
Skjutsade Benji till sin mormor och for senare på kvällen till Sara för att få lite vettig tankekraft. Behöver verkligen folk med fötterna på jorden som på ett eller annat sätt får mig att försöka tänka realistiskt och som stödjer mig i de beslut jag tar, även om jag nu inte alltid tar de rätta besluten.   
 
Dennis ska få följa med pappa i morgon på hans jobb vilket innebär att jag vaknar upp till ett tomt hus. Vet inte om det kommer att kännas värre eller rent av skönt.     
 
  
Efter att ha snusat på Sara och Jonas lilla Oscar så längtar jag än mer efter bebisen. Den glädje, lycka och tillfredsställelse man känner då man får pjollra på med en helt ny och oförstörd nyfiken liten människa är helt ljuvligt, då kan man glömma alla bekymmer för ett tag.
 
I morgon ska jag försöka att inte tänka på tråkigheter utan ägna all kraft åt att tänka framåt och se saker från den ljusa sidan. Är det något jag lärt mig under tiden på "Gula Villan" är det att i alla situationer även hur fruktansvärda de är så finns det alltid en positiv lärdom att ta del av.  
 
God natt

Omkull

I morse gick det inte att bita ihop. Tårarna sprutade och jag förlorade all självkontroll, ja bröt ihop totalt. "Hellre bita ihop än att bryta ihop" sägs det ju, tyvärr lyckades jag inte riktigt med det. Efter mitt psykbryt plockade jag ihop mig och vilade en stund, men hela dagen har jag gått omkring som ett vrak.    
 
På toppen av allt elände så köpte jag en klänning igår som var så tunn, sval och lätt, kändes nästan som man var naken. . . . . Och tydligen såg det oxå ut som det. Klänningen var nämligen genomskinlig.  Men den bjuder jag på. Är så varm och svettig att lite svalt genomskinligt tyg är nödvändigt även om jag blir uttittad på stan. Jag är ju gravid så inga regler eller lagar gäller ju mig.         
Längtar extra mkt efter mini jr just nu. . . Nu vill jag börja leva igen.                  
Ska se på "Livet på bb" om det nu går ikväll, sedan ska jag lägga mig och läsa mer om hur man föder barn.   

Benji å jag

Jag och Benji bestämde oss för att se sista delen av Harry Potter filmerna ikväll. Gudarna ska veta att jag behöver något att göra just nu för att inte behöva tänka på allt jobbigt som sker i livet just nu. Tyvärr så lyckades mitt dåliga humör genomsyra kvällen trots att jag var med den finaste killen i stan.                
Konstigt det där, att man låter det dåliga humöret gå ut över de människor som man älskar mest och som förtjänar minst av alla att behöva ta skit, och allt på grund av en annan människa som skapar allt elände från början.     
Det är kanske det jag gör fel i livet som hela tiden straffar sig, jag låter oskyldiga ta skit för att jag själv blivit behandlad som en skit.
Nä, hädan efter ska jag lägga ner all den negativa energin på de personer som förtjänar det.
 
I övrigt behöver jag tips på vad jag kan hitta på med barnen som är roligt för dem båda. Funderar på om man skulle bege sig till paradisbadet i Övik. Det som känns lite jobbigt är att jag måste fara själv med barnen när jag inte är så pigg. Benji är ju inga problem men Dennis är ju som ett himla okontrollerat yrväder och det känns som att med honom lös kan vilka olyckor som helst hända.   Eftersom Danne jobbar så är det svårt att räkna med honom.
Någon helg ska vi hälsa på pojkarnas kusiner iallafall.     
Nu ska jag försöka ta igen lite förlorad sömn och läsa lite om inför förlossningen. Peppa, peppa!

Hemsk människa

Jag måste ha varit, eller rent av kanske fortfarande är, en hemsk människa som jämt och ständigt möter stora motgångar i livet.          
 
Har jag mig själv att skylla? Det måste vara så.                 
Jag måste ju vara inne på fel spår i livet, det är kanske inte tänkt att jag ska försöka eftersträva tryggheten i svenssonlivet, det är kanske inte tänkt att jag ska söka trygghet överhuvudtaget.                     
Någonting gör jag ju iallafall fel, jag önskar att någon kunde tala om för mig vad det är jag gör som är fel. 
 
Hur som helst orkar man inte allt för mkt, tur jag har mina ljus, Benji, Dennis. och bebisen som gör att man faktiskt hittar någon sorts ork att rycka upp sig.     
 
Nä. Nu gäller det att bita ihop och förlika sig med att jag antagligen får vad jag förtjänar. . .  
 
Om livet ändå ska knulla mig i röven jämt och ständig så är det väl lika bra att jag fortsättningsvis börjar betee mig än mer där efter.      
  
Hämnd ljuva hämnd!

Förvärkar

Nu på eftermiddagen så har jag fått besök av förvärkar. Det går att hantera och det känns lite roligt eftersom att det är ett tecken på att det inte är allt för långt bort tills jr kommer till oss. Bara det inte är hela dagarna varenda dag i flera veckors tid. Vetekudden, alvedon och förhoppningsvis lite massage av maken bör underlätta.        

Med fötter i högläge

Ligger i soffan (som vanligt) med fötterna i högläge.  Har fikat och druckit kaffe så nu väntar jag bara på att magknipet och de sura. uppstötningarna ska gå över, det är underbart att vara gravid.       

Vi har inga planer för dagen vad jag vet. Det är lite både och då det samtidigt är skönt att ta det lugnt så känns det som att man borde ta vara på tiden.   
  
Har börjat försöka förbereda mig inför förlossningen genom att läsa allt jag kan om olika förlossningar och olika metoder. Tydligen så sägs det att "trean" är lurig osv. Vad jag inte kan förstå är varför inte förlossningarna kan vara på samma sätt, nä dom är alla olika tydligen. Jag vill ju veta vad jag har att vänta mig så att säga, blir ju lättare att förbereda sig på vad som komma skall. Jag vet att lagtar i sämre kondition nu än sist men samtidigt vet jag mer om att föda barn nu än sist oxå.                                  
Nä nu ska jag se om maken kan hitta på något åt oss att göra idag.

Lek med mig

Dennis leker med sina lastbilar, han fick en ny igår. Han vill gärna leka med någon, helst pappa. "VILL DU LEKA MED MIG PAPPAAAA?" ropar han igenom hela huset, men pappa är så seg, han ska "bara" dricka kaffe först i en timma sedan ska han sitta på dass en halvtimma och röka måste han ju oxå hinna klämma in. Men Dennis är ihärdig och låter honom inte glömma att han lovat att leka med honom.    
Själv ligger jag och vilar en stund i sängen. Jag har lagt ner rentvättade bebiskläder i bebisens byrå. Mamma hittade en del kläder från då Benji och Dennis var bebisar hemma hos henne plus att jag fick en hel påse av Sara.  Från Sara fick jag dessutom en del "tjej"kläder, så om det mot all förmodan skulle bli en jänta så har jag att klä henne med oxå.
 
Är så jävla glad och tacksam över att jag har fina vänner som stannar vid min sida även fast jag genom åren betett mig på både det ena och det andra sättet. Nu ser det ut som att saker kanske lugnat ner sig på de flesta fronter. Det är den ekonomiska fronten som måste styras upp för att göra allt mkt bättre än vad det är, men det får jag ta itu med då ungen är ute. Nu har jag ju utbildning när lite arbetslivserfarenhet så jag hoppas att jag får jobba ganska snart efter det att bebisen är född.           
 
Vädret är inget vidare idag och vi ska försöka komma på något att hitta på. Benji är hos sin far och Peppe är hos sin farfar och målar hus. Det blev som tvärtomt i huset.

Gravid ändå ut i fingerspetsarna

Just nu befinner jag mig något sorts läge där jag helst av allt bara vill att tiden skall flyga förbi, bland annat för att jag längtar efter att få träffa vem det är som bor i mig just nu och dels för att jag vill ha tillbaka min kropp för mig själv. Samtidigt är det så himla mkt som måste göras här hemma innan junior kommer så den tiden som är borde man hålla hårt fast vid.            
Just nu är jag trött och konstant hungrig. Händerna, fötterna och hela jag är som en svullen ballong. Fogarna spökar, humöret svänger fort, bebisen försöker bryta sig ut genom magen och jag vaknar varje gång jag ska försöka vända mig på natten, antingen för att jag är lika smidig som en strandad val eller för att fogarna skriker av smärta ELLER för att jag måste kissa för 6 gången samma natt. Det är en dans på rosor att vara gravid, eller som en rosaskimmrande dröm där man far omkring på fluffiga moln som smakar sockervadd.                    
Jag ska inte klaga, jag har ju trots allt tur som inte är en kvinna i Kamerun och fått mina bröst bortbrända så att jag förhoppningsvis slipper bli våldtagen av männen.  Jämfört med det så är det nog ingen big deal att vara på smällen. Och jag kommer att kunna amma mitt barn till skillnad från kvinnorna med bortbrända bröst.