Varför är barn så envisa?

    Igår bestämde Dennis att vi minnsan skulle åka på Maxi efter att jag plockat upp han och hans far på garaget. I hans värld fanns som inte att det var raka vägen hem utan han BESTÄMDE att vi skulle över "IcaMaxi Brua" och sedan skulle vi minnsan handla. Diktator. Jag var inte svår att övertalas då det faktiskt var ovanligt längesedan jag var på Maxi. Jag saknade mitt andra hem en smula så vi styrde kosan dit. Väl på Maxi drog Dennis, såklart, iv'g till leksaksavdelningen och stod där med stora, glänsande, trånande ögon och tittade på alla bilar, lastbilar, arbetsfordon och diverse andra spännande leksaker som ALLA såklart kostade över 100 spänn. Jag och Daniel tänkte att vi skulle vara lite snälla och ge honom en liten bil för 30 spänn, men det ratade han ju såklart på engång och det blev ett jävla liv. JAG försökte vara lite duktig förälder och sa att om det inte dög så blev det ingen leksak alls, plockade upp honom under vilda protester och förde honom bort från leksaksavdelningen. Då kommer såklart pappa Daniel som är en mes då det det gäller att vara konsekvent och tog med honom till leksaksavdelningen IGEN för att fortsätta förhandlingarna om vad för sorts leksak Dennis skulle ha. Då tog jag scannern och gick och smygköpte lite saker, och det slutade med att Dennis inte fick nåt ändå.
    På vägen hem, hela vägen hem så fick vi sedan lyssna till det här :"Mamma, jag vill ha en bok, MAMMAJAG VILL HAAA EN BOOK, mamma jag vill ju ha en bok" om och om och om igen. ....hela vägen hem. Och Meja, hon skrek för allt vad livet var värt. Dennis fortsatte tjata om att han minnsan ville ha en bok då vi kom hem, men efter att vi satt på "Gnomeo och Julia" så fick vi en lugn stund till slut.

Idag är det såklart pissväder, äre då man skall passa på att städa?