Osäker

Jag har som alltid känt mig ganska självsäker.  Även om man hade taskigt självförtroende som så många tonårstjejer har så kände jag mig trygg och jag hade min plats. Visst kände man sig osäker ibland men inget som fick en att fundera allt för mkt. Jag hade min bästis Anna i min klass och jag kände folk överallt. Jag var trygg.

    Men i gymnasiet vände det. Jag hade inte längre Anna vid min sida och jag hamnade i en klass med många personer med bra självförtroende som var tuffa,, snygga och syntes och hördes mkt. Jag böev osäker och visste inte alls vem jag var eller vart min plats var.
    Jag kommer ihåg en kille framförallt som fick mig att känna mig osäker som fan. Han var snygg, charmig, trevlig, snäll och rolig, klassens pajas. Jag kommer ihåg hur han genomskådade min fejkade självsäkerhet och vid n¨gra tillfällen testade den. En gång berättade jag att jag ätit hårdbrödmackor med falukorv med senap på och hur han utbras högt och ljudligt hur jävulskt äckligt det var och jag skämdes så otroligt mkt att jag sa att jag bara skämtat. Jag ville vara värsta hiphopbruden och även fast jag aldrig brydde mig om att lära mig artisterna så låtsades jag som att jag visste att jag kunde. När han sedan testade mig kunde jag såklart inte.
    Det finns fler jobbiga minnen som framförallt kretsar kring hur den populäre killen i klassen fick mig att känna mig dum, och jag tänker att det kanske trots allt inte var så himla konstigt att istället för att vara på lektionerna och göra mitt bästa i skolan så skolkade jag ofta och hängde med folk som gillade att röka hasch. När jag väl var i skolan var det för att smygröka nere i garaget eller hänga i cafeterian och käka daim.. Var jag inte hög i skolan så var jag väl full eller utrött så att jag somnade på de få lektioner jag gick på.
    Idag kommer jag inte ens ihåg vad den populäre killen i min klass hette, jag har stött på honom någon gång och har då funderat på hur just han kunde få mig att känna mig så jäkla dum och osäker, och idag kommer jag inte ens ihåg vad han heter.
   Tänk om jag fick gå tillbaka till unga Hanna och tala om för henne att vara sig själv och stå för det hon tyckte och förklara för henne att som 15 åring så kan man faktiskt inte allt och det är ingen skam i det.