Sjuklingar

Vi är inte allt för friska här i villa del Backlund/Moberg`s. En lindrig släng av magsjuka drabbade mig plusen lindrig förkylning. Meja och Dennis är tokförkylda med massa feber på det. Till och med Benji är lite snuvig.
    Det är ju tippetifuckingtopp.
    Vi hoppas dock på att bli friska och fått huset sanerat tills nyårsafton.
   
    Ja, det händer i inte så mkt här hemma just nu. Allt går som i moll och jag känner att det enda jag längtar efter är att det nya året skall börja. Att man åter igen får känna att det är dags för nya tag. Att jag/vi ska få ordning på Dennis och Mejas rutiner och att jag ska kunna göra nåt mig själv.

Näe, nu ska jag preppa mig så jag slipper vakna upp med gallstensanfall IGEN.... det är ju så jävla synd o mig så att det nästan tåras i ögonen på alla runt om mig...

Trevligare jular har man haft

Julen har gått i sorgens tecken då Daniels mamma gick bort på julaftonsmorgon.
Vi firade hemma tillsammans med mamma, innan dess var jag, mamma och Meja på sjukhuset och hälsade på mormor.

Sedan julafton har alla barn förutom Benji blivit sjuka och nu jag oxå med både magsjuka och förkylning.

Nu biter vi ihop och hoppas att allt känns lite bättre till nästa helg.

Osäker

Jag har som alltid känt mig ganska självsäker.  Även om man hade taskigt självförtroende som så många tonårstjejer har så kände jag mig trygg och jag hade min plats. Visst kände man sig osäker ibland men inget som fick en att fundera allt för mkt. Jag hade min bästis Anna i min klass och jag kände folk överallt. Jag var trygg.

    Men i gymnasiet vände det. Jag hade inte längre Anna vid min sida och jag hamnade i en klass med många personer med bra självförtroende som var tuffa,, snygga och syntes och hördes mkt. Jag böev osäker och visste inte alls vem jag var eller vart min plats var.
    Jag kommer ihåg en kille framförallt som fick mig att känna mig osäker som fan. Han var snygg, charmig, trevlig, snäll och rolig, klassens pajas. Jag kommer ihåg hur han genomskådade min fejkade självsäkerhet och vid n¨gra tillfällen testade den. En gång berättade jag att jag ätit hårdbrödmackor med falukorv med senap på och hur han utbras högt och ljudligt hur jävulskt äckligt det var och jag skämdes så otroligt mkt att jag sa att jag bara skämtat. Jag ville vara värsta hiphopbruden och även fast jag aldrig brydde mig om att lära mig artisterna så låtsades jag som att jag visste att jag kunde. När han sedan testade mig kunde jag såklart inte.
    Det finns fler jobbiga minnen som framförallt kretsar kring hur den populäre killen i klassen fick mig att känna mig dum, och jag tänker att det kanske trots allt inte var så himla konstigt att istället för att vara på lektionerna och göra mitt bästa i skolan så skolkade jag ofta och hängde med folk som gillade att röka hasch. När jag väl var i skolan var det för att smygröka nere i garaget eller hänga i cafeterian och käka daim.. Var jag inte hög i skolan så var jag väl full eller utrött så att jag somnade på de få lektioner jag gick på.
    Idag kommer jag inte ens ihåg vad den populäre killen i min klass hette, jag har stött på honom någon gång och har då funderat på hur just han kunde få mig att känna mig så jäkla dum och osäker, och idag kommer jag inte ens ihåg vad han heter.
   Tänk om jag fick gå tillbaka till unga Hanna och tala om för henne att vara sig själv och stå för det hon tyckte och förklara för henne att som 15 åring så kan man faktiskt inte allt och det är ingen skam i det.

Last Christmas

Vid den här tiden förra året var jag på smällen utan att jag visste om det. På julafton hade jag så himla ont i magen och då trodde jag att det hade med endometriosen att göra fast det var början på lilla Meja som skapade en sådan obekväm stämmning.
    Allt det goda på julbordet var inte så gott som det brukar och bara det i sig var en besvikelse.  Några dagar senare var jag inte chockad då det visade sig att jag var gravid.
   Tänka sig att vid den här tiden förra året hade vi ingen aning  om att familjen skulle ha utökats med en lillasyster. Tänk vad fort saker kan förändras......och vilken tur det, för tänk om jag satt här och nu och inte hade min lilla Meja snusandes bredvid mig, livet skulle varit en smula fattigare och jag skulle inte ens vetat om det.

    Förra julen hade vi en granjävel som jämt föll omkull hela tiden.  Känns som att vi försöker hitta en gran som kan stå kvar i år.

   

En härlig dag på stan med Dennis.......eller?

Dennis min lilla "PITA" 

Dennis fick psykbryt inne på  Åhlens idag. Jag och han som skulle ha lite egentid med varandra och ha det mysigt på stan. Vi skulle handla julklappar till syskonen från Dennis och så skulle vi luncha och fika tillsammans. Bara jag och han. Det började bra iallafall, han drog iväg ett par gånger d¨å jag stod inne på Stadium för att byta ett par täckbyxor till Benji. Sedan började han springa fel håll i rulltrappan. När jag var inne på HM för att köpa en jacka så försvann han och jag fann honom utanför HM där A-lagar Camilla stod och lattjade med honom och trodde att han tappat bort sin mamma.
    Sedan fick vi in på Åhlens för att köpa julklappar.......ja ni kan ju alla säkert förstå att då det var dags att gå från leksaksavdelning så bröt helvetet lös. Han skrek så att alla i hela butiken stannade upp och tittade på oss, han slog mig, han knuffade mig och han gick bärsärkagång utan dess like. Jag tog det så lugnt jag kunde....räknade till 10 ca 35 gånger. Jag ställde mig i kö för att betala medan Dennis sprang omkring och skrek och grinade som en idiot. Jag låtsades att det var någon annans barn tills jag märkte att det samlades folk runt honom och att personalen hade tillkallats för att leta reda på den hysteriska ungens föräldrar.
-Han är med mig, det är lugnt, jag har FULL kontroll........(det hade jag inte)

Jag ska inte gå in på vad som hände efter det att vi lämnade butiken, det kan bokstavligen kosta mig flera tusen om jag berättar va som hände och det har jag fan inte råd med just nu.


Dennis kommer inte att få följa med på stan på några år framöver.

Vart fan är julstämningen?

Ja jag sitter här hemma i huset och nästan hälften av familjen fattas. Dennis är med pappsen i lastbilen och det känns väldigt tomt, tyst och lugnt utan en Dennis som domderar omkring här hemma. Men Mejsan har tagit hans plats. Hon verkar inte riktigt kry i magen och vill absolut inte sitta själv  eller bli ignorerad på något sätt. Näe, hon kräver underhållning 24/7 förutom då hon inte sover alltså.
    Benji har bråkat med några kompisar idag och ord som "Bögjävul" har florerat ganska mkt. Jag frågade vad det var var som var så hemskt med att vara "bög" egentligen och han svarade att han visste att det inte var nåt konstigt och att det varken var fel, fult eller äckligt på något vis men att man bara säger så helt enkelt. Tragiskt! Vår diskussion slutade med att jag sa att "Slutar ni inte mer sådana dumheter så kommer ja FAN att spöa upp er allihopa"..... okej kanske inte riktig så illa, men nästan. Borde vinna pris för "Årets Mamma".
    Nu har tydlig pepparkakshuset från helvetet rasat......

over and out

Nära psyket

Idag har det varit nära att brista, vet att det är mkt gnäll just nu men shit the fucking same.

Bara nyss var ju allt tippeditopp och allt var ju som en dans på rosor. Barnen var perfekta, maken skötsam jag skötte mitt jobb som  hemmafru. Helt plötsligt är allt upp och ner. Dennis är som en vild diktator som helt seriöst tror att han kan styra hemmet och familjen precis hur han vill vilket gör mitt liv till en lång maktkamp eftersom det är ju faktiskt JAG som bestämmer. Nä, nog krävs det lite mer än en 3 1/2 åring för att jag ska kliva av tronen......nog för att han är nära på att skicka mig till psyket, men ska jag dit ska jag fan ta med honom i fallet. Let the best boss winn Dennis....

Och bara för att jag är upptagen i min kamp mot Dennis tror visst resten av familjens medlemmar att det är fritt fram att leva loppan, till och med kattjävulen har börjar ta sig friheter. 

Nä, nu är det jag som tar kontroll......iallafall tills i morgon då jag vaknar och måste stora upp.

God natt

Underbaraclara wannabe

Tänkte ge mig i kast med lite bullbakning. Innan har jag stekt pannkakor och ska snart göra köttfärssås. Meja sov så fint att jag faktiskt hunnit med lite.

Börjar få lite julstämmning iallafall.

Nu vakna trollet.

Why, man, why`??

    Ja fy fan säger jag bara vilken jävla natt jag varit med om. Känner mig som en spillra av mitt forna jag kan man lugnt säga.
    Danne iväg på julbord med sina jobbarkompisar och Dennis bestämmer sig för att vara sitt allra värsta jag. Gud vad vi bråkade innan jag tillslut fick honom i sin säng, samtidigt som Meja ligger med, vad som är hennes livs första feber, och jag kan inte ta hand om henne för att Dennis jävlas.
     Jag som hade tänkt titta på massa serier men jag var helt färdig så jag la mig att sova.
    Vaknade nån timma senare av att gallstensanfall var i görningen så jag skyndade att hitta rätt på medicinen och hoppades att det skulle hejda anfallet, vilket det så klart inte gjorde. Ett fullskaligt anfall satte igång och jag ångrade bittert att jag inte hämtat ut den starkare medicinen tidigare samma dag då jag var på apotket.             Meja vaknade såklart då det var som värst och började gråta, kämpa sig till henne, försöka trösta medan man själv anar att döden står och flåsar en i nacken, men hon somnade om och jag sprang in på toaletten och kräktes å hade mig.
    Dennis vaknar och kommer till mig i sängen medan anfallet klingar av. Frossan tar över och krampen fortsätter men dock inte lika farligt så vi slumrar in......OCH DÅ faller han jag gifte mig med in genom ytterdörren tillsammans med vad som lät som en hel hord av karlar. Really Danne, efterfest.....? Hos oss?
    Jag fick så klart damp av en mängd olika anledningar så jag börja skrika och gorma att han och hans gäng skulle jävlar i mig ut och att det var inte lönt att han kom tillbaks.
    Idag ångrar jag mig då jag verkligen hade behövt ha Danne här så han tog Dennis så jag fick sova lite.
    Anfallet fortsatte och jag kräktes.....denna gång i handfatet vilket inte var det smartaste jag gjort i mitt liv. Sedan kröp jag ner i sängen med Dennis och somnade och sov otroligt lätt och vaknar hela tiden av att Dennis ligger och tokhostar. Kändes som man aldrig lagt sig då Dennis klev upp i morse.
    Jag och Dennis for till Strömpilen för att gå på Apoteket och Busplaneten. Det var ett helvete att vara på apoteket tillsammans med lillDennis som såklart for omkring som ett jehu utan att bekymra sig det minsta vidare det var folk i hans väg eller på vad hans hysteriska mamma stod och gormade om. När jag väl var färdig var Dennis såklart försvunnen men jag hittade honom halvvägs till Busplaneten.
    Dennis lekte i några timmar sedan fick jag med mig honom hem till min kära mamma som lagat middag.
    Nu har jag garderat mig med medicin och allt vad det innebär och Dennis får fan göra precis vad han vill ikväll för jag orkar inte bråka med honom.
 Vi som skulle ha barnvakt till Dennis och bo på hotell i Uppsala. Medan Danne skulle ägna sig åt sitt skulle ju jag å Meja gå på IKEA och BR Leksaker. It just wasn`t ment to bee.

Nu är det ju så här att jag tycker fruktansvärt synd om mig och kräver att ni oxå ska göra det. Just so u know!