Jag blir så arg att jag nästan kräks!

Läser i VK om att kommunen återigen vill kasta ut flera hundratusentals kr av våra kulturpengar på ännu en statyjävul.....en jävla klädnypa. Alltså hur i HELVETE kan vi bara sitta och se på när de mer eller mindre kastar pengar i sjön som skulle kunna gått till så många andra saker i Umeå`s kulturliv... Kultur är väl så mkt mer än statyer eller? Jag blir bara så jävla upprörd och jag ska fan gå dit och demonstrera som en galning, eller matstrejka (öööh) tills de lägger pengarna på att lyfta fram nåt helt annat ur kulturperspektiv i Umeå.
    ELLER, är det så att det här är nåt bra? Finns det nåt om den här statyjävulen som gör det värt att kasta ut över 600.000 kr? Går pengarna till nåt bra då allt e betalt och klart? Berätta gärna om det är någon som vet? För jag kan helt enkelt inte acceptera att de faktiskt helt enkelt bara köper en statyjävul för över 600.000 och kallar det en bra kultrusatsning.
    Sedan att påstå att gubbjävulstatyn som står inne i stan är folkkär är ju bara rent jävla skit snack. Jag hatar den.... hade den kostat 5000 kr kanskej ag inte orkat bry mig, men den "Standning Man" kostar alltså 890.000 kr. Efter som jag vet det mår jag illa varje gång jag ser honom.

Survived!

Förstår inte varför jag inte fick sovmorgon i morse. Jobbat på jobbet och fortsatte jobba då jag kom hem. Sedan blev jag väl övertrött eftersom jag inte kunde somna på kvällen.
Det gick trots allt ganska bra att jobba igår trots att ögonen lyste röda.

Att inte orka när man måste orka!

Fy fan, vilken vecka. Jag borde egentligen ringt och sagt att jag inte kan jobba i helgen så jag fick passa på att vila ut ordentligt nu då Danne är hemma. Är inte alls på topp, fortfarande lock för öronen, hosta, ögoninflammation i båda ögonen numer.
    Har inte kunnat sova så bra i natt. Hostmedicinen gör att jag får konstiga drömmar och att det känns som att man halvsover hela natten. Meja har vaknat en massa gånger på det. Gnäll, gnäll och åter gnäll.
    Såg "Insidious" igår och den var ju totalt jävla värdelös, lite lovande i början men den spårade ut helt och hållet mot slutet, jag är SÅ besviken. Jag vill ju bli rädd av en film någongång.

    Nä hörrni mina vänner, nu ska jag hinka i mig massa kaffae och hoppas att det gör susen och hoppas på att min arbetsdag trots att jag täänker att den ska bli lugn samtidigt skall gå väldans fort.

Peac out //// Two Eye Red!

Att ha bröllopsdag då man är döende och det stormar!

Danne åker bräda!

   
Vi har spenderar hela påsken i fjällen tillsammans med Fam.Hallèn. Det har varit riktigt härligt med strålande sol  och relativt lugna dagar.
Enda riktigt jobbiga var att först fick Dennis ögoninflammation och feber, vilket iofs var snabbt övergående, men sedan fick Meja oxå ögoninflammation som fortfarande sitter i. Sista dagen fick jag en släng av öroninflammation, halsont och hosta som jag nu på min och Daniels tredje bröllopsdag kan krydda lite xktra med ögoninflammation i vänster öga. Jag som ville göra nåt mysigt, för en gångskull, med tanke på att tidigare bröllopsdagar spenderats typ i soffan med en pizza och hyrfilm. Inte för att det bör underskattas.
    Den bästa bröllopsgåvan jag skulle kunna tänka mig idag är att Daniel kommer hem MYCKET tidigare från jobbet och avlastar mig från barnen, och då framförallt från han som fick smeknamnet "LillSatan" under påskhelgen. Smeknamnet fick han inte för att han betedde sig speciellt illa, det hade nog mest med hans läten att göra....ni kanske minns tidigare referenser till filmen "Exorsisten". Men med tanke på Daniels höga arbetsmoral (som är jättebra att ha) så kommer han troligtvis inte att prioritera sin sjuka fru på deras bröllopsdag....
    Den som däremot av nån anledning var en riktig "PITA" (Pain In The As) i fjällen var Benji. Han gjorde aldrig som man sa, han var uppkäftig och ruskigt dryg, och inte bara mot mig. Han var dessutom oförskämd och otacksam. Nu kanske övriga deltagare under påskhelgen skulle tycka att jag överdriver när jag skriver det där men faktum är att eftersom Benji oftast är en snäll kille som gör som man säger så blir det xktra påtagligt när han helt plötsligt bara vägar göra massa saker. Det är kanske så han fungerar då man eliminerar saker som tv/data-spel och filmer? Huvva!
    Nu ska snart iallafall en av världens bästa och mest omtänksamma grannfruar komma och hämta "Lill Satan" ett tag så han får leka med hennes pojkar. Dom är förövrigt oxå sjuka, men Isabelle är troligtvis inte döende som jag är.
    Vill bara passa på att ge lite creds till våra kids nu efter att jag gnällt ett tag på dem: Börjar med Dennis som brukar få mest "kritik" i den här bloggen, han skötte sig faktiskt över all förväntan. Jag hade ju som sagt föreställt mig renarama stresshelgen med honom. Det som värmde mest var då han lekte med Jessica och Jontes son William som bara är dryga året.
    Jeppe har varit otroligt hjälpsam och snäll, vilket han iofs brukar vara. Tänk att 15-årig grabb tar med sig sin pappas tjocka fru ut på skotertur och hela tiden ser till att jag hänger med och DESSUTOM lät mig köra den fränigare skotern.
    Benji han lärde sig lite olika kortspel ganska fort, och dessutom spederade han en hel dag ute i skogen med karlarna då de fällde träd och högg ved. Tänk att han har klarat sig utan tv-spel i 5 dagar.
    Meja har inte gjort mkt väsen av sig som vanligt. Hon har mest sovit, ätit, bajsat och lett mot alla.

   
   

    Känner mig trött i kropp och knopp och jävligt lätt irriterad dessutom. Vi ska nämligen fara till fjällen imorgon och trots att jag borde tänka "Aah, vad härligt och uppfriskade det kommer bli i fjällen" så känner jag mig mest bara stressad. Stressad över all packning till ALLA barnen som ska med. Det är trots allt fyra barn som ska plus jag och Danne. Jag hatar att packa. Jag slänger bara ner allt som jag kan tänka mig behövas och det blir i regel alltid för mkt.

    Tänker tillbaka på den påsken för 5 år sedan då jag och Daniel för första gången följde med till Fam.Hallén`s stuga i Grundfors. Då var det inga barn inblandade och man kunde ta det ganska piano. Andra året följde Benji och Jeppe med och Dennis låg i magen. Året därpå så var Dennis 9 månader och hade brännt sig på kaffe och vi hade bestämt oss för att gifta oss lite lätt när vi var där.

Nu har vi alltså ännu en unge med oss och jag är otroligt glad och tacksam för att Fam. Hallén faktiskt låter hela högen komma till deras hem i fjällen.

    Idag har jag och Meja varit på sjukhuset och gjort de sista i studien hon har varit med i. Allt gick fint och även om jag var ruskigt uttråkad så hade Meja det ganska bra med tanke på all uppmärksamhet hon fick. Anna var barnvakt under tiden och hon skall dessutom tillsammans med Helena passa kids i morgon då jag ska till vårdcentralen på Teg för att kolla upp varför min högra höft gör så förbaskat ont.

    På tal om höften, den förstör faktiskt ruskigt mkt för min träningsmotivation. Jag älskar att springa på löpbandet och det är döden för min höft. När jag tränar vill jag att det ska vara roligt och att jag ska kunna utmana mig själv. På löpbandet kan jag utmana mig själv men när det gäller att lyfta skrot går det sämre. Oh, well, det blir säkert bättre. Innan kvällens träning skall jag trycka i mig lite inflammationshämmande och springa ändå.



Att känna lugnet på måndagar

Vet inte hur det är med er, men jag blir lite stressad och ofokuserad på helgerna och på något sätt känner jag åter energin då en ny vecka startar.
Idag när jag något bitter plumsade ut i snön och började skotta så dök grannfrun Isabelle helt plötsligt upp som en solstråle och erbjöd dig att hjälpa till. Helt plötsligt var det inte så jävla tråkigt att skotta längre. Hon är jämt så go å glad så det är svårt att fortsätta vara bitter då hon dyker upp. På det så har hon uppdaterat min garderob, så jag behöver typ inte köpa så mkt nya kläder för tillfället. Jag fick det bäst.
Att sedan spendera kvalitetstid tillsammans med några av de skönaste tjejerna i stan hela eftermiddagen gjorde inte min dag sämre.
Efter en tur på Maxi avrundades dagen med träning tillsammans med den andra härliga grannfrun. Träningen gick dock sisådär då magen var uppsvälld och höften värkte. Det är så tråkigt och man blir så nedslagen då det inte går som man planerat. Jag gillar verkligen att springa på löpbandet och när det inte fungerar som det ska blir hela träningspasset lidande.
Snart kommer Peppe upp och vi far till fjällen. Lyckades till slut övertala Benji att följa med. Det ska bli trevligt.


Nattinatt

Desperate housewives Ben

    I natt så drömde jag att den här karn var våran granne, och jag drömde att han förförde mig i vårat garage ( som förövrigt var städat) mitt i natten och att Daniel stod i nåt fönster och var förbannad....
     Danne måste komma hem nu tror jag.

Visst ser han ju trevlig ut, men det är knappast någon jag trånat efter.