Friends

    Jag måste bara skryta över mina vänner. På nåt konstigt höger har jag faktiskt lyckats hitta några av de bästa människorna i världen till vänner.
    Några av dem har jag känt sedan barnsben, några sedan tonårstiden och en del har man funnit i mer vuxen ålder. Jag brukar ofta stanna upp och fundera hur i helvete det är möjligt att just JAG (som är lite utav ett as) kunnat få så fantastiska vänner.
    Dom passar mina barn, dom lyssnar på mina bekymmer, deras dörrar är alltid öppna, det svarar alltid så jag ringer, de ger mig råd i alla lägen..... de ger så mkt av sig själva till fördel för mig, och jag vet inte vad jag ger tillbak. Jag kan inte förstå vad de ser hos mig.
    Kanske är det för att de vet att jag är lojal, mot mina riktiga vänner som jag har värde i är jag lojal till döden, eller tills de gör bort sig. ;) Kanske är det som är grejen, de är rädda för att inte vara vän med mig, de kanske hellre står ut med mig än att råka ut för mig....

    Det där lät ju jävligt bittert, men jag tycker tycker faktiskt i regel om mig själv....och det är väl egentligen bara att inse att jag fick det bäst. Jag borde inte fundera så mkt på varföör jag fick det bäst utan bara njuta av det så länge det varar.

God natt

Egentid

    Ingen kan egentligen förstå innebörden av egentid förrän man fått barn. Helst flera barn.
    För mig är egentid att få skita ifred. Drömmen om att kunna sitta på kloa utan en unge som helt vilt står och rycker i handtaget, skriker och frågar vad jag gör. "Bajsar du mamma?!. Eller slippa att lillan bryter ihop i tårar så fort jag stänger dörren om mig för att hon vill oxå vara med. Jag har akut-bajsat de senaste 4½ åren.
    Sedan är det inte bara egen egentid man vill ha, man vill ha egentid med maken oxå. Sist jag och maken gjorde något tillsammans utan barn var i början av sommaren, jag börjar bli desperat efter lite romantik.
    Sedan egentid med barnen var för sig, det händer nästan aldrig det heller.
    Det värsta är att då man väl ordnat till sig med lite egentid på ett eller annat sätt går man omkring med en konstant klump i magen. Man får dåligt samvete för att man inte är med barnen, eller så känns det så främmande att vara själv så man inte riktigt vet vad man ska göra. Är man med det ena barnet får man dåligt samvete över att man inte är med de andra barnen. Är man med maken får man dåligt samvete över att man lämnat barnen hos nån annan.
    Att be om barnvakt är faktiskt svårare än man kan tro, man vill inte vara till besvär. Man vill inte att andra ska tycka att ens barn är jobbiga, men i självaverket är barnen i regel MYCKET mer tillmötesgående mot andra så fort vi föräldrar inte är närvarande.
    Samtidigt som jag kan tycka att vardagslivet är jobbigt och frustrerande,att jag jämt är trött och lat, att jag suger som mamma så kan jag inte ens föreställa mig ett annat liv. Att inse det ger mig en sådan tillfredställelse och ett lugn att mitt självförtroende som mamma ökar. Det är något jag måste påminna mig om de dagar då allt är kaos, då barnen bråkar, då man inte sovit många timmar på natten och man bara längtar tills klockan är läggdags. Då då det känns som jobbigast skall jag stanna upp och titta på mina små ligister och komma ihåg att ett liv utan dem är inte värt ett jota.
    Det där med egentid får jag väl när ungarna flyttat hemifrån, det kommer bara svisch så är den dagen här, och då kommer jag säkerligen att hänga ungarna i hasorna och förbanna dem för att de aldrig har tid för mig.
   
   

Barnuppfostran

Nu är alla mina barn placerad inom barnomsorgen här i Holmsund. Det känns bra. Meja var minst lika enkel att inskola på dagis som Dennis var. Alltså dom struntade fullständigt vidare jag var närvarande eller inte.  Jag tror stenhårt på att det har att göra med min fantastiska barnuppfostran att göra. Vill ni lära er hur man bäst ser till att sina barn blir enkla att ha på dagis så kan jag ge er några tips.

    1. Ignorera dom så mkt som möjligt på dagarna vilket innefattar följande steg
- Lek och sjung för allt i världen INTE med dem för mkt utan släpa hellre med dem runt till dina kompisar så att du inte behöver ta så mkt ansvar för dom utan dumpa över ansvaret på kompisarna så att du  "vänjer" dem med andra vuxna människor redan tidigt i deras liv. Deras hunger efter jämlikar (andra barn)kommer då  vara så stor tills dess de börjar på dagis så att de kommer inte kunna få nog av dem de första 3 åren på dagis.´
- Bär inte omkring på dem hemma, även om de skriker, gråter och sträcker upp armarna och tittar på en med sina stora tårfyllda ögon. Nä, kväv då den där mammainstinken som säger att du måste skydda ditt barn. Tänk då istället på den dagen dagisinskolningen närmar sig och hur mkt bättre det kommer att gå om du redan lärt dem att vara "självständiga".
    2.Ge dem äcklig mat, helst köpt barnmat, vill du vara riktigt säker på att barnet kommer att äta bra på dagis se till att laga egen mat då och då oxå, jag kan bistå med en hel del fungerande recept som åker ut ur munnen minst lika fort som det åker in. Det kan finnas en viss risk att barnet blir undernärt om man följer recepten, men tänk då hur bra dom kommer trivas på dagis sedan. Man får väga fördelar mot nackdelar.......
    3. Se till att hålla dem inomhus så mkt som möjligt det första året så att när de väl börjar på dagis blir alldeles hänförda och ogrundligt nyfikna på alla finesser naturen utomhus har att erbjuda. Tänk, vind, sand, gräs, jord, sten, träd, löv, gungor, regn. En helt ny värld öppnas för dem, dom kommer inte ha tid att fundera på var du är eller på att vara ledsen överhuvudtaget när det finns så mkt nytt att upptäcka.


Ja det var tre av de viktigaste tipsen, vill ni lära er mer om hur man bäst uppfostrar barn till att bli så enkla att ha och göra med som möjligt så får ni köpa min bok för 599:- plus moms,  som nu finns hos väl utvalda återförsäljare runt om i världen.



Eller så ska ni ta allt jag just skrev med en stor nypa salt.