Det är som att det den senaste tiden gått upp ett ljus för mig. Jag är så stolt över mina barn att jag nästan spricker. Jag börjar äntligen, efter nästan 9 år, landa i rollen som mamma. Jag kan idag se tillbaka på tiden som gått och inse både det ena och det andra. Dels att jag var alldeles för ung för att skaffa barn vid 19 års ålder men att tack vare det så växte jag och blev trots allt en bättre människa än vad jag annars skulle blivit. Tack vare Benji så har jag lyckats hålla fötterna på jorden bortsett från några utsvävningar till och från.
Jag har aldrig varit särskilt förtjust i barn och aldrig någonsin har jag i mina vildaste fantasier trott att jag skulle ha tre barn och att jag dessutom lärt mig uppskattad det både mina och andras barn har att ge.
Mina barn är så olika , och de är tre egna individer med helt olika och egna unika personligheter. Det kan ibland vara svårt att se, men många gånger behandlar man dem som on de vore en förlängning av en själv.
Jag känner mig lugn och trygg i mammarollen och njuter just nu till fullo av mina fina barn
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar